The Electric Michelangelo - Sarah Hall (2004)

Detta är en roman som man verkligen ska ge sig tid att sjunka in i. Sarah Hall skapar en närmast magisk närvaro med sin täta prosa. Någon snabbläst action är det definitivt inte. Ibland kan meningsbyggnaden kännas lika livslång som huvudpersonens relaterade liv. Oftast används åtskilliga sidor att fördjupa sig i varje upplevelse. Och trots att livet tycks fyllt mest av elände, så löper där ändå ett stråk av det oväntade, av magi, av livets oförutsägbarhet, som gör läsningen värd sin tid.

Att huvudpersonen blir tatuerare till yrket ger också en extra dimension, kunskap om något jag själv känner föga till. Och Sarah Halls genomträngande förmåga att frammana en levande tidskänsla, med trovärdiga karaktärer, alltifrån tidig till sent 1900-tal - det är det som får läsuppelvelsen att stanna kvar i mig.

För att inte tala om språket, det riktigt glimmar om engelskan, in i minsta detalj. Jag ska bara göra ett litet citat här, från ett avsnitt om en spektakulär brand under en vinternatt.

s.43: "Fire itself would have been incendiary beauty enough for one evening. But then, it snowed. First it snowed lightly, a flake or two on the heads of the bemused onlookers, like winter waving a handkerchief from a distant carriage of the train taking it away. Somebody close to Cy in the crowd cheered, presuming the snow would extinguish the blaze, as if one tear could put out the fire of a tormented heart! Then the wind turned, switched tracks, and brought with it an entire fast batch of plump snow, a blizzard in fact."

Det är min kursivering. En instucken bisats av poesi.