Lykke-Per - Henrik Pontoppidan (1898-1904)

Nu har jag äntligen läst den danske nobelpristagaren Henrik Pontoppidans mästerverk Lykke-Per, vars första utgåva var uppdelad i flera delar, vilket är begripligt med tanke på verkets längd. På svenska (Lycko-Per) delades den i tre delar och utkom 1918-1919. Tyvärr fanns bara tredje delen i behåll på mitt lokala bibliotek, men som den kom ut i dansk nyutgåva så sent som 2012, vilket är ren lycka för mig, för detta är ett mästerverk jag inte ville missa. 2017 blir det hundra år sedan Pontoppidan fick sitt nobelpris, kanske att det då kan vara läge för en svensk nyutgåva? Kanske i Brombergs nobelpris-serie?

Jag har alltså nu läst de 818 sidorna på danska, och med hjälp av ett litet dansk-svenskt lexikon för de svåraste orden gick det bättre än jag förväntat mig. Pontoppidan skriver så lättflytande och levande, med mästerliga dialoger, så min läsning strax slutade att vara en 'ansträngning'.

Detta är en mycket bred skildring av Danmark i slutet av 1800-talet, kring Georg Brandes storhetstid, när samhället började bubbla av entusiastisk skaparenergi. I romanens utkant finns en Dr Nathan inspirerad av Brandes. I centrum står Per Sidenius, från gammal luthersk prästsläkt. Vi får följa större delen av hans liv, hur han vill bryta upp ur allt det gamla hämmande, bli ingenjör och vara med om att skapa det 'Nya' starka moderna Danmark. Det myllrar av människor kring hans livsväg, som blir allt annat än rak och bred.

Alla beskrivna karaktärer är mästerligt levande, av trovärdigt kött och blod, med alla brister och all styrka verkliga människor har. Berättelsen vindlar fram, genom en period av social och religiös omvandling. Pontoppidan beskriver människorna så fantastiskt smidigt, alla stretar på så gott de kan i sina egna livsspår hur än svårt de har att förstå varandra - alla gör så gott de kan. Ingen blir 'fälld' i livets domstol. Även om författaren utgår ur en central allvetande berättare, får vi inget skrivet på näsan. Många antydningar får läsaren själv leta upp, saker karaktärerna inte ens själva är medvetna om. Allt är mästerligt autentiskt. Vi följer Per under ett mycket ambivalent liv fyllt av tvivel, i sökandet efter 'meningen', den snåriga instinktens väg för att försöka hitta sitt eget sanna jag. Och på den vägen möter han mängder med människor med sina egna helt skilda syner på livet och hur de ska ta sig igenom det.

Romanen är så lång för att Pontoppidan vill berätta allt, varje fundering, varje snedsteg. Mängder av insikter och misstag sveper förbi, mycket kan omvärderas, så som sker under ett människoliv. Och det gör också att romanen inte är slut när jag läst klart, trots att Pers liv är över. Dessa 818 fullspäckade sidor är så rika att att jag kan fundera vidare, tolka vidare. Ingenting är fastslaget. Livet fortsätter...

Inte minst för Jakobe, den kvinna Per 'nästan' gifte sig med, men övergav i sista stund. Ett fantastiskt inkännande porträtt, lika mångfasetterat som alla andra. Med tanke på andra manliga författares böcker från denna tid, är detta kvinnoporträtt unikt stark. Pontoppidan är unik för att han inte låter henne gå under, trots att hon både föder barn utom äktenskapet och blir övergiven. Hon går inte under trots att mannen flytt sin kos. Hon växer och tar upp kampen och skapar ett eget livsverk, en skola för fattiga barn. Inte så att hennes liv går lätt, hon blir både fattig och förtalad, men hon ger inte upp. Hon är i grund och botten starkare än Per, och hur än olika de tror sig vara, känner jag som läsare där ett starkare samband i deras relation, än någon annan i romanen.

Även beskrivningen av Pers äktenskap med en troskyldig prästdotter, finner jag alldeles fascinerande, hur det sker mer eller mindre av 'misstag', utan att de inblandade själva inser det. Så som det ofta kan vara med relationer när man är ung, innan man ännu vet riktigt vad man vill, vart man syftar, vilket mål i livet man har. Men trots att de är så uppenbart omaka, stretar de på och uppfostrar sina barn, och ser till varandras goda egenskaper ... trots att båda två har en inre längtan efter något annat.

818 sidor dansk text, så levande att jag gärna läser om den igen. Andan i romanen känns så förunderligt modern och aktuell än idag