1965, samma år Wahlöö började skriva Martin Beck-deckare tillsammans med Maj Sjöwall, vann han Svenska Dagbladets litteraturpris för romanen Generalerna. Den avslutade vad Wahlöö själv kallade en trilogi, på temat militärdiktaturer. Hur makt och hot korrumperar. Inledde gjorde Lastbilen, 1962 och Uppdraget, 1963.
Jag upplever Generalerna som närmast farsartat svart, i sin nidbild av en fiktiv domstolsförhandling i en fiktiv militärdomstol i en fiktiv militärdiktatur. Den väcker det äckel i läsaren som den åsyftar att väcka. Om det är värt ett litterärt pris eller inte, handlar väl mest om att temat i romanen speglar vad som upptog folks tankar vid denna tid. Militärdiktaturer dominerar en stor del av 1900-talet, och stod högst upp på nyhetsmedias agenda på 1960-70-talen.
Jag hittar ingen djupare filosofi. Maktkampens 'segrare' omvandlar vad som skett, justerar ordval osv, för att stämma med den egna ideologin, men sitter själv löst i en ändlös våldsspiral. Ingen sitter säker, och resignationen är total.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar