Har hittat ännu en Maria Lang-deckare hos Myrorna. Denna är inte skriven i jag-form, vilket jag föredrar. Allt blir mer tuktat, mindre flamsigt prat. Vilar på en klar dialog.
Täta, korta kapitel. Lang leker med titlarna, genom att låta de olika avdelningarnas kapitelnamn inledas med samma begynnelsebokstav. Det är inget som spelar den minsta roll när man väl läser, då behövs inte ens några kapitelnamn, ändå roar det mig att hon lagt på den här extra tankestrukturen.
Puck finns inte med, Christer Wijk är nu gift med en operasångerska, Helena. Eftersom jag inte läst alla Langs deckare vet jag inte hur eller när detta skett. I slutet föreslår hustrun i alla fall att de ska koppla av genom att gå och lyssna på Glucks opera Ifigenia. Kommissarie Wijk känner dock att historien kommer lite väl nära det fall han just löst. En dotter som offrats av sin tyranniske far (Agamemnon).
Varför säger Helena då att han "fått allt om bakfoten" ?
Hela historien igenom är man osäker på vem den skyldige är. En avslutande knorr gör dessutom att man på sista sidan undrar ifall man ändå fattat fel. Hur många skyldiga finns där?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar