Sjätte boken om Martin Beck och Riksmordkommissionen är betydligt mer begränsad i tid än tidigare historier. Hela mordutredningen pågår och klaras av under första halvan av juli, år 1969, främst i Skåne. Det är semestertider och en ovanligt varm sommar. Martin Beck är nere i Skåne och samarbetar med Månsson och Skacke. Kollberg är extremt grinig över personalbristen.
Förutom den stående ironin kring Solna-poliserna Kristiansson och Kvant, satiriserar författarna denna gång även över Säpo, som inkompetenta och överdrivet nojiga kring utlänningar och vänsteranhängare. Vilket väl kan sägas låg i tiden. Mer udda är att denne Paulsson, säpo-agent för mig framstår som en utseendemässig hybrid av mustaschprydd korpulent 'Poirot', men betydligt färgstarkare till klädseln med bl.a. poppiga pepita-rutor, vilket gör ett osannolikt intryck på mig.
Däremot tycks 68-vågen nu börja avspeglas i kriminalhistorien, där nyrika klippare med skumraskaffärer skor sig på vanliga knegare. Symptomatiskt är då att förövaren, som handlat i vredesmod, öppet erkänner vad han gjort sig skyldig till, medan 'profitörerna' - förutom mordoffret självt - kan leva vidare i ohotad lyx.
Tyvärr finns det svagheter i intrigen, som det ytliga affärssvamlet, vilket inte ger något trovärdigt intryck på mig alls. Dessutom frågar jag mig hur Åsa Torell, den förolyckade Stenströms flickvän, på bara två år har lyckats gå från den plötsliga lusten att 'bli polis' till att både ha avklarat studierna, samt jobbat till sig erfarenhet nog att jobba självständigt och genomföra förhör inom sin rotel. Plötsligt har alltså en kvinna dykt upp på scen, mer än bara som offer eller jobbig hustru.
Apropå det så har Beck skilt sig, så vi slipper den hustrubilden, lever åter som ungkarl - men det räcker inte för att motivera sexet mellan honom och Åsa. Alltså ännu ett osannolikt drag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar