Nionde och näst sista boken om Martin Beck och Riksmordkommissionen. Tilldrar sig huvudsakligen i Skåne, oktober 1973, men även i Stockholmstrakten. Att även orten Malexander i södra Östergötland, omnämns helt kort apropå en flyktbils färd genom Sverige, får mig att haja till lite - med tanke på romanens titel - trots att orten förstasidesstoff i ett liknande sammanhang först 25 år senare.
Dessutom är ett av romanseriens ständiga teman att propagera för vapenfria poliser, med Storbritannien som förebild, ett huvudtema i just denna del. En polis som viftar med sitt vapen provocerar fram moteld. Kollberg har vägrat bära vapen serien igenom, efter att i ungdomen ha råkat skjuta ihjäl en människa. I slutet av denna bok begär han slutligen avsked och lämna polisyrket.
Bokserien En roman om ett brott närmar sig slutet och antar därmed en allt dystrare ton, mer satir och mindre humor. Denna nionde del anknyter även till första och andra delen genom att låta de i dessa böcker dömda brottslingarna åter vara med på scenen och utpekas som syndabockar, inte minst av pressen. Vilket kan sägas vara ännu ett huvudtema i Polismördaren.
Martin Beck tycks äntligen ha släppt loss i det privata och funnit en passande partner i Rhea. Kvinnobilden har mjuknat markant i de senare böckerna, dvs kvinnor som mänskliga individer inte bara slagpåsar, vilket säkerligen hänger samman med den mycket livaktiga kvinnorörelsen kring 1970.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar