The Hound of the Baskervilles (1902)

Nu har jag halkat efter i mina anteckningar här på bloggen, trots att läsandet tickat på ungefär som vanligt. Bland annat har jag fortsatt med Sir Arthur Conan Doyle och läste för en månad sedan om The Hound of the Baskervilles, som nog var den allra första Sherlock Holmes historia jag läste i tonåren. Då var det säkert i en svensk översättning, vilket jag dock genom åren insett förtar en stor del av nöjet. Lokalfärgen kommer med originalspråket.

Apropå språket så känner jag hur det har utvecklats en hel del från de tidigaste Sherlock-historierna fram till Baskervilles hund, att det mjukats upp och blivit mindre formellt. Mitt omedelbara intryck är att nu har 1900-talet inträtt, med ett ledigare språkbruk, men det kan naturligtvis även bero på att Doyle nu skrivit romaner i nära tjugo år. För åtta år sedan tog han dessutom livet av Sherlock Holmes i sin strävan att få ägna sig åt de historiska romaner han såg som sin livsuppgift - trots att läsarna inte höll med om detta.

Men nu kom Doyle och en av hans vänner att diskutera den folklore som fanns kring övernaturliga ting, och fick idén att skriva en historia kring sådan vidskepelse. Men för att avslöja verkligheten bakom det som tycktes övernaturligt fanns ingen protagonist med bättre skickad, logiskt skarp hjärna, än just Sherlock Holmes. Så fick det bli. Att Sherlock Holmes avlivats åtta år tidigare kom han runt genom att bakåtdatera hela  händelsen och låta Watson finnas och återberätta.

Hela historien är dessutom mer Watsons historia, då Sherlock egentligen bara deltar i början och genom att i slutet komma med lösningen till hela historien, däremellan är det Watson som vistas på platsen och upplever alla märkliga fenomen och oroande mänskliga beteenden. Det är Watson som kan uppskatta en god historia, det är han som gärna blickar tillbaka och återupplever allt märkligt han snavat över genom livet.

Sherlock Holmes är däremot alldeles för snabb i sin förmåga att avslöja dimridåer och mysterier för att fylla en hel roman. Sherlock tillhör novellformen, medan romanerna bygger på sidohistorier nystade kring brotten. Och i fallet med Baskervilles hund, 'a spectral hound', en helveteshund som tycks vara både spöke och ha förmågan att ta livet av människor - då har fick kommit över från rena brottsutredningar, in mer på området thriller och skräck.

Och visst är den läsvärd än idag! Och faktum är att jag inte känner till en enda av Doyles historiska romaner, så det är som Sherlock Holmes skapare han har överlevt.