Glitz - Elmore Leonard (1985)

Apropå dialog-mästare, så tillhörde Elmore Leonard de största. Inte konstigt att mycket av vad han skrev filmatiserades. Han började med Western-historier på 1950-60-talen, då en populär genre, varav några filmatiserades med stora affischnamn som Glenn Ford, Paul Newman, Burt Lancaster och Clint Eastwood.

Men från 1970-talet lutade han mer åt kriminalgenren, också ofta filmatiserade. Några minnesvärda filmer från 1990-talet, som vi kan se på TV än idag är Get Shorty (1995; John Travolta, Gene Hackman) och Out of Sight (1999; George Clooney, Jennifer Lopez).

Hans genombrott för den stora publiken var dock Glitz, 1985 (TV-film 1988), som jag nyligen ärvt i ett välläst exemplar. Jag har också läst hans uppsats 10 Rules of Writing (2007) där han beskriver sin strategi för att som författare vara helt osynlig i texten, och överlämnar åt karaktärerna att tala och agera. Hemingway hörde till hans ideal, även om han tyckte att denne saknade humor. Elmore Leonard är dock ofta extremt kortfattad i sina scenhänvisningar, vilket säkert flyter ännu bättre i det engelska originalet än på svenska. Men humor har han. Ett vinnande koncept. Vilket också var det som Klas Östergren vann på i Handelsmän och partisaner, såväl den flytande dialogen, som en viss svart humor. (Undrar om Östergren redan hade börjat översätta Ibsen vid det laget? Ännu en dialog-mästare)

Glitz rör sig mellan Miami, Puerto Rico och Atlantic city, i ett soligt 1980-tal. Huvudperson är polisen Vincent Mora från Miami, som efter 15 år i yrket fortfarande hyser hopp om att kunna skrämma brottslingarna till laglydighet, hellre än att skjuta ihjäl dem, varför han själv hamnar i skottlinjen. Han har alltså ett positivt sinnelag, vilket även avspeglas i hans lätthet att förälska sig.

Vincent jagas från första till sista sidan av en psykopat som mördar utan hämningar, vilket placerar denna historia i den hårdkokta genren. Men trots att turerna mellan dessa två, polisen och mördaren, väver in dem i ett nätverk av kriminella miljöer av spelsyndikat och maffia, saknar historien svärta. Det är det jag menar med 'soligt 1980-tal'. Där finns humor och ideal. Oförglömlig är den oövervinnerlige, storvuxne livvakten och f.d. fotbollsspelaren DeLeon, som inte behöver ta skit från någon utan ställer sig på Vincents sida ... i alla fall ett tag, utav ren respekt.

Men som med så mycket här i livet, efter en tid av omvälvningar, återgår livet till sina invanda cirklar. Förändring och status quo är två sidor av samma mynt.