Helt kort kan man säga att Doktor Glas är meditation över livets paradoxer. Som alltid hos Söderberg, rör sig karaktärerna runt i Stockholm, i sina egna spår och försöker förstå livet.
Å andra sidan skulle man också kunna gräva ner sig i mängder av detaljer, och synvinklar, och tolkningsmöjligehter. Och den har mängder med möjliga värdiga citat.
"Liv, jag förstår dig inte!" Alla vill vi förstå - men känslorna styr oss, och allra mest de känslor vi undertrycker. Boken må handla om ett mord, men rör främst psykologi. Och kan med lätthet ses ur olika symboliska vinklar.
"Ingenting drar ner en människa så, som medvetandet att icke vara älskad."
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad."
"Moralen det är andra åsikter om det rätta." Doktor Glas förespråkar dödshjälp, inte mord, men dödshjälp för den som önskar undgå ohälsans hårda öde. Han ser detta som en självklarhet för framtiden. Dit har vi dock ännu inte kommit. Läkareden gäller fortfarande som det högsta. Och det gör det även för doktor Glas. Han vägrar hårdnackat att befatta sig med fosterfördrivning. Han ser samhällets dubbelmoral som det verkliga problemet.
Doktor Glas är romantiker, men har aldrig varit köttsligt nära en kvinna. Han ogillar dubbelmoral och det fula i det köttsliga, all sorts prostitution. Som ung led han i tanken att han var ful. Han förälskar sig i förälskade kvinnor, vill stödja dem, men anser inte sig själv god nog åt dem. Så han vill hjälpa den olyckligt-lyckligt-förälskade Helga Gregorius, som har en kärleksaffär med unge vackre Klas Recke. Doktor Glas sublimerar sin svartsjuka, och projicerar den som hat mot prästen Gregorius, Helgas make. Detta är djuppsykologi. Klas Recke ser han som estetiskt vacker, och därför värdig Helga. Det vill han stödja.
Dr Glas är en oerhört ensam romantiker. "Jag har burit min ensamhet med mig i människovimlet som snigeln sitt hus." Han drömmer hellre om kärlek än tar den till sig, rädd att den ska bli kantstött. Och så går livet honom förbi. "Mitt liv blir mer och mer dröm. Och det har kanske aldrig varit annat."
Martin Birck, Hjalmar Söderbergs ungdoms alter ego, finns med på ett hörn, oftast tillsammans med journalisten Merkel. Dr. Glas anser Martin Birck alltför tungsint för att orka träffa honom på tu man hand. Merkel talar gärna lättsinnigt om livets mening och sanningar, uttalar cynismer för att lätta upp livet och mänsklig psykologi. Oavsett om Martin Birck ännu ligger Söderberg närmast om hjärtat eller inte, så är det inte Doktor glas som är Söderbergs odelade röst.
En kväll på krogen talar några av männen om sin idealkvinna. En man vill att hon ska vara ung och mager. Merkel vill ha en mullig kvinna. Men Martin Birck vill "att hon håller av mig". Alltid lika känslosam, önskan att få vara älskad, något som låg Söderberg närmast hjärtat och försvårade livet. Martin Birck, är den del av honom som ville bli författare, men har svårt att ta steget fullt ut.
På ett sätt kan man se alla skilda röster, som vårt paradoxala inre psyke, med alla sina motstridiga önskningar. Men också en bild av samhällets mångfaldiga motstridighet. Moral blir som sagt "de andras åsikt om det rätta". Doktor Glas beklagar falskheten. Det som skiljer Helga från alla andra människor han möter är att hon 'visade upp sitt rätta jag', erkände sina innersta känslor, så som ingen annan vågar. Hans hemliga önskan är att kunna göra det, men vågar ändå inte. Inte ens för Helga.
Alla vill ha någon att vara fullt ärlig inför. Det är kärlek. Men all falskhet och dubbelmoral tycks göra det omöljigt. En enda gång i sitt liv försökte Dr Glas gå till handling, försökte tänka ut 'det rätta' att handla efter. Vilket leder till Gregorius död, men fick ändå inte önskat resultat. Klas Recke var trots allt inte värdig Helga. Även hans väg gick till ett äktenskap baserat på pengar - alltså med en annan kvinna.
Texten rör sig kring psykologiska teman och det undermedvetna, tankar betydligt äldre än Freud. På sidan 67 nämner Dr Glas HC Andersens saga 'Skuggan', en psykologisk metafor. Andersens Skugga kunde frigöra sig, smita ifrån människan och göra allt som skuggans mänskliga 'ägare' önskat men inte vågat göra själv. Doktor Glas tänker "det tycks mig att jag själv är skuggan som ville bli människa". Så om Andersens Skugga är vårt omedvetna psykologiska djup, det undertryckt undermedvetna, så tycks Söderberg vända på tanken, som om Doktor Glas har glidit så långt ner i sitt vansliga undermedvetna, att han önskar att han kunde få komma upp i ljuset igen och slippa sina begär och släppa tanken på prästen (och kanske hatet mot prästen). Men när skuggan väl sluppit fri, vill den inte längre komma tillbaka och kuvas.
Jag minns att jag skrev en litteraturuppsats om HC Andersens 'Skuggan' för tio år sedan ungefär. Det var mycket intressant att väva undermeningar ur den. Jag läste också på den tiden Ohlsons bok Gregorius, som ser händelseförloppet ur prästens synvinkel. Det boken fann jag däremot påfrestande ordrik. Söderberg är ju så lätt och luftig, och därför möjlig att filosofera ikring. Gregorius hade en så överväldigande obruten inre svada, att den stötte mig ifrån sig.
Däremot minns jag nu att Kerstin Ekman skrev en bok på Dr Glas tema, Mordets praktik, den måste jag leta upp, nu när jag har Doktor Glas i friskt minne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar