Norrtullsligan - Elin Wägner (1908)

Det är inte första gången jag läser Norrtullsligan, Elin Wägners debutroman, men det är lika roligt varje gång jag läser om den. Den publicerades först som följetong i DN, som en serie dagboks-kåserier. Med den påhittade Elisabeth (m smeknamnet Pegg) i huvudrollen.

Det är fräscht, kvickt, charmigt, med en för sin tid bitvis närmast chockerande skicklig 'erotisk spänning'. Peggs lillebror Putte har Andersonskans Kalle som idol och har hastigt och lustigt lagt sig till med stockholmsslang. Allt väcker i mig minnet av åtskilliga 30-tals filmkomedier, med flirtande män och den nya moderna kvinnan som glider förbi med näsan i vädret. Det senare dock kanske mer i Pennskaftet. För det centrala i Norrullsligan är de fattiga kontoristerna, de som är så illa tvungna att hitta en inkomst att försörja sig, eftersom de inte har familj som skyddsnät. Och hur detta ses med oblida ögon av männen för sin konkurrens - eller mest utnyttjas som vackra flickor att sex-trakassera. Det är den tuffa verkligheten, som Wägner visar upp helt öppet. Så som aldrig någon tidigare gjort.

Och humorn och charmen är också det som vann även de manliga kritikerna. Detta var inte en manshatande kvinnosakskvinna. Den här tjejen hade känslor. Hon stack helt enkelt hål på fördomarna.

På kursen läser vi inte bara romanerna, utan även litteraturvetenskapliga verk som behandlar just Elin Wägners verk. Bäst av allt var att en av dessa böcker redan stod på min önskelista: Eva Heggestads En bättre och lyckligare värld : kvinnliga författares utopiska visioner 1850-1950. (2003). Den stod på kurslistan och jag kunde med gott samvete inhandla boken. Och jag tycker mycket om den. Dock ska vi bara läsa ett kapitel och jag har inte tid att läsa mer i den pga kursen, men jag längtar otåligt efter att få läsa hela boken.

Jag har dock ögnat igenom den och boken börjar med Fredrika Bremer, där den utopiska visionen får genomföras av ett syskonpar, bror och syster. Och slutar med Kulla-Gulla som fullbordar utopien genom att finna kärleken och rätt man att dela sin vision om ett socialt jämlikt samhälle åtminstone så långt som hon och Tomas Torpare kan påverka. Jag älskade Kulla-Gulla böckerna när jag var barn. Det sociala patoset kändes så starkt och positivt. Att gå från fattigdom och elände mot ett bättre samhälle med färre patriarkala fördomar. Det har väl dock inte varit så rumsrent, ses inte som kvalitetslitteratur. Men där tycker jag att man haft fel. Och nu när böckerna är med i Heggestads bok känns det som en upprättelse.

Mitt i Heggestads bok finns ett kapitel om Wägners Norrtullsligan. Här har vi ännu inte kommit så långt att kvinnor kan dela sin jämställda vision med männen, och har inte heller sina bröder kvar. Norrtullsligan är ett kvinnokollektiv, där ensamma unga kvinnor utan familj skapar trygghet åt varandra, delar lika när pengarna tryter, lånar varandra kläder om någon blivit bortbjuden på någon finare bjudning. Det saknas nästan helt positiva mansbilder i Norrtullsligan. Männen är antingen skrupelfria förförare eller en och annan förstockad äktenskapspartner som blir en nödlösning för försörjning, snarare än den kärlek kvinnorna drömt om.

En gång förklarar Pegg lite sardoniskt ungefär: 'Nej, man får aldrig den man vill ha, men det kan hända att man får den någon annan vill ha, och det är nästan lika bra.'

Dock får vi i slutet möte en läkare, när en av ligamedlemmarna blir allvarligt sjuk. En läkare som aldrig tar betalt av fattiga kontorister. Det förvånar Pegg att det existera så osjälviska män, som inte kräver något tillbaka för sin tjänst, som inte vill ha något av dom, varken pengar eller ens kropp. Det blir en räddningsplanka, ett minne hon skall bevara, för att ta fram varje gång hon förtvivlar om samhällsläget.

Ännu ett litteraturvetenskapligt verk som kan rekommenderas i sammanhanget är Birgitta Holms Tusen år av ögonblick. Precis som Heggestad förtjänar den att läsas i sin helhet. Just nu när det gäller kursen läste vi ett kapitel som tar upp både Norrtullsligan och Fredrika Bremers Familjen H*. Där finns gemensamma drag, t ex inleds båda av en fartfylld färd in i Stockholm, en ankomst, ett nytt arbete ...