24 timmar i oktober är en bok med stora mått av humor! Drastisk humor, det var länge sedan jag blev så här skrattsalig av att läsa. 'Frustrofeminism' - hon tar själv upp ordet - kanske man kan säga, men så mycket mycket mer.
Och ibland är det så totalt på kornet. Ett exempel: Jag kände igen mig, och storskrattade, åt att huvudpersonen Eva-Maria, gått så långt att hon inte bara ignorerat sig själv och i åratal satt sina barns och sin mans behov i första hand, utan att hon även är 'snäll mot maskiner'. Just det! Efter att ha tagit hand om ett hem, en familj, och som i mitt fall även ett kontor, en längre tid, då vet man att såväl kopiatorer och faxar, som tvättmaskiner, mår bäst av att man är snäll mot dom. Det uppstår mindre frustration om man pratar snällt med dom och lirkar lite, ungefär som man gör till blommor! Hahaha. Härligt beskrivet. Och jag insåg att jag lärt mig resonera likadant.
Och Eva-Marias make, som alls inte är någon dålig pappa, han älskar så klart sina barn, det är bara det att han har tankarna på annat håll mest hela tiden. Han har inte lärt sig känna in barnets behov, missar sambandet mellan gnäll och hunger/törst/bajsblöjor, ligger inte ett steg före och då blir det kaos. :D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar