Gengångare är en titel som jag hört många gånger och undrat över, men varken läst eller sett framföras. Temat visar sig vara dubbelmoral, ett vanligt tema, men jag saknar fräschheten. Titeln är dubbeltydig, och utgår från begreppet 'fädrens synder', som så att den yngre generationen är på väg att upprepa sina föräldrars misstag. Protesten mot att kvinnor tvingas leva under plikten att dölja sina mäns synder, är öppet uttalat. Även i denna Ibsen-pjäs är det kvinnorna som känns mer öppna och ifrågasättande, medan männen omhuldar en fernissad yta. Den stora hysch-hyschet gäller syfilisen, som aldrig nämns med namn. den omskrivs med trötthet, ångest, gå i barndom, och är naturligtvis den värsta dödsdomen någon kunde få.
Lite förvånande är slutet där Ibsen tar upp dödshjäps-temat. Sonen Osvald har sparat ihop morfintabletter i vad han tror är en dödlig dos. Men han vill få hjälp att dö, när ingen återvändo finns. Ska modern kunna hjälp honom, hon som gav honom livet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar