Lysande barn- och ungdomsskildringar. Genren hör visserligen till mina favoriter, men jag finner PC Jersilds detaljerat ingående beskrivning av sin barn- och ungdom, generellt igenkännbar. Per Christian Jersild födde 1935, men skildringen börjar från första minnet ca 1939, och går sedan under kriget och hela 1940-talet, och sedan tidigt 50-tal frma till studenten 1955. Allt är bildrikt, bildlikt, bildligt talat allmänmänskligt och individuellt på samma gång. Att berätta sitt liv, när man inte kan vara säker på minnen, så är det som han själv skriver i inledningen "rummet, geografin" något man kan hålla sig till, för det kan hjälpligt kontrolleras. Jersild berättar att hans far var en idog amatörfotograf, så jag tänker att han hade material att hämta sina detaljerade minnen ifrån.
Boken avslutande kapitel nämner hans bokdebut 1960 mest för hur den berörde familjerelationerna, och sedan möter vi föräldrarna och hans äldre bror under deras sista år i livet på 1970-talet. Det här är en familjehistoria, psykologiskt, via känslomässiga bilder.
Trots att jag själv inte är i samma generation, känner jag ändå igen 'min barndoms Sverige', via ting och erfarenheter som fanns i mina mor- och far-föräldrars hem/liv. Jersilds äldre bror är född samma år som mina föräldrar. Mycket av fenomenen från 40-50-talen levde kvar under 1960-talet. Men även de rent psykologiska relationerna mellan familjemedlemmarna är saker jag kan relatera till, även sådant som gäller mig som förälder ytterligare en generation framåt.
Det är en självbiografi, en uppväxthistoria, och som sådan saknar den intrig, utan handlar om att bevara eller fundera över en gången tid. Jag finner den helt lysande, en allmänmänsklig dyrgrip att behålla i min bokhylla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar