Jag snubblade över denna bok, av en ren händelse, begagnad. en svensk översättning från 1950, en helt felfri inbunden bok, utsorterad från ett bibliotek. Boken utgavs ursprungligen i USA som King Cole 1917, så jag blev naturligtvis nyfiken. Översättaren Eugen Albán har gjort ett mycket bra arbete, språket drar genast in mig i boken.
Upton Sinclair (1878 -1968) var en amerikansk författare med socialt patos, han älskade litteratur och ville skriva för att avslöja missförhållanden. Hans barndom var fattig, men lyckades finansiera sina studier (juridik och språk) genom att skriva ett hundratal kioskromaner, främst äventyr för pojkar. Han slog igenom stort med sin roman Vildmarken (1906) om förhållandena i Chicagos slakterier. Han var noggrann med sina förberedande efterforskning och blev en viktig social skildrare och kritiker.
Samma sak med Kung Kol. Jag uppfattade den genast som en tidig 'wallraffare'. En ung välbeställd universitetsstudent vill prova på gruvarbete, som ett äventyr, som "en sommarkurs i praktisk sociologi", och när han blir varse de verkliga förhållandena försöker han förbättra de usla förhållandena inifrån. Och förhållandena är verkligen usla, i ett närmast laglöst USA, där den korrumperade arbetsgivaren brukat sin makt på m ånga lömska sätt, inklusive pistolhot.
Huvudpersonen hal Warner, som wallraffar under-cover som Joe Smith, inleder historien med ett smittande entusiastiskt arbetarpatos, syndikalistinspirerad, är full av medkänsla och blir snabbt vän med alla han arbetar ihop med i gruvan, som är en veritabel smältdegel av språkförbistring, med fattiga arbetare från de flesta europeiska länder, alltifrån svenskar, balter, polacker till serber,kroater, greker, holländare, italienare osv. Två arbetare med ungerska namn kallas 'österrikare'. Detta var alltså innan första världskriget sprängde sönder kejsardömet Österrike-Ungern. De amerikanska gruvägarna beter sig dock som prinsar som står över lagen. "Är det inte märkvärdigt hur raskt vi har skapat oss en aristokrati här i landet?" (säger en journalist på sid 227)
Upton Sinclair har en skarp blick för samhällets brister, och redogör klart och medryckande för alla möjliga synvinklar för att göra bilden så heltäckande som möjligt. Boken är spännande från första till sista sidan. Berättaren är allvetande och inkännande i alla personers psykologi, även sinsemellan olika kvinnor är trovärdigt skildrade. Handlingen flyter på medryckande genom genom sidorna, med levande dialog.
Handlingen rör kolgruvor och den korruption som hindrade alla försök att bryta det slaveri som uppstått, där arbetarnas inte fick betalt för allt kol de utvunnet, och samtidigt tvangs handla mat och allt annat i bolagets egna butiker till överpriser. Samtidigt som säkerheten eftersattes, vilket ofta ledde till allvarliga hälsorisker och dödsfall. Metoderna känns igen från många andra håll och branscher, från vår egen historia (Jfr t ex Sara Lidmans Järnbaneepos). Jag hoppas att allt i den här stilen försvunnit på de hundra år som gått, men befarar att det finns problem kvar på avkrokar i världen. I det unga USA var den internationella arbetsstyrkan splittrad inte minst av språkförbistringen och analfabetism.
Hal som från början trott sig kunna vädja till sunt förnuft och ansvar, möter hela tiden motstånd av alla slag. Arbetsgivarna har angivare för att stävja alla försök till uppror. Visst kan man se det som cliché att alla gruvägare framstår som hänsynslösa, men det handlar också om det ekonomiska klimatet i stort, hur olika samhällslager accepterar läget utan att protestera.
Enligt Ture Nermans förord i den svenska upplagan, 1950, gjorde boken 'en bragd' för sin tid, när den hjälpte till att väcka gruvarbetarnas självkänsla, som ledde till att de kunde organisera sig och få inflytande över löner och levnadsstandard. Det var naturligtvis en viktig kamp även i Sverige fortfarande på 1950-talet. Än idag finns problemet med att balansera. Min egen erfarenhet visar på hur den ständig a misstron mellan arbetare och arbetsgivare, makthunger och närighet, kan leda till överdrifter från båda håll. Frågan är hur man ska komma fram till en sådan gemenskap att man kan se till allas bästa, från alla håll?
Hal hade sökt efter "klasskrigets nakna själ" (s.373), och funnit den, men inte lyckats lösa den. Som den irländska rödhåriga gruvarbetar dottern Mary säger rakt ut till Hal, den välutbildade besökaren, att han kommer hädanefter varken kan nöja sig med sin okunniga fästmö, rik och elegant, lika lite som han kan nöja sig med en gruvarbeterska, hur än entusiastisk han blir över hennes förmåga att agitera och ta hand om de sina. För Hal är själv son till en gruvägare, och van vid ett privilegierat och intellektuellt liv, där han fått allt betalt och serverat.
Jag rekommenderar boken till den som kan få tag på den. Antagligen lättast på engelska, där den är en klassiker än idag. Den är mycket medryckande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar