Planeten Gaia

Tänker du dig Jorden som en levande organism? Människor och djur är naturligtvis levande. Växter likaså. Träd är levande hur än långsamt de växer. Men hur är det med mineraler och metaller? Varje molekyl, oavsett om den sitter i hårda material, består huvudsakligen av tomrum. Och i det tomrummet snurrar elektroner omkring, alldeles levande.

Den bilden har jag haft i huvudet sedan jag var barn. Jag tänkte mig molekylen som ett planetsystem, med elektronerna snurrande som planeter runt sin sol, dvs kärnan av protoner och neutroner. Min slutledning sa mig att i så fall satt jag på en sådan elektron som snurrade runt en atomkärna, någonstans i något som är så enormt mycket större än jag. Kan vårt solsystem vara en cell i en jätte? Eller i ett världsträd?

Eller tänk att Jorden är själva huvudet på denna varelse. Den som tänker, men också lyssnar lika mycket utåt som inåt. På det huvudet är vi inte mer än löss. Nej, ännu mindre, ett virus.

Se jordklotet Gaia framför dig. Minns att vi pratar om västra och östra hemisfären, på samma sätt som vi talar om vänster och höger hjärnhalva. Länge, har vi betraktat 'Väst' som det kreativa, tekniska, logiskt vetenskapliga i tankekraften. Medan 'Öst' har varit det andligt intuitiva. Nu är det dags att få hjärnhalvorna att samarbeta, öppna kanalen som sammanbinder dem.

Känner du nu USA över ditt vänstra öra och Kina över ditt högra öra, då har du Afrika över hela bakre skallen ända ner i nacken där ryggraden möter upp. Vid södra Afrikas kuster åt våra ättlingar allt mer feta musslor, hjärnan fick energi nog att växa. Vi reste oss upp och gick mot norr.

Om du har Afrika så längs hela bakhuvudet, var hamnar då dina ögon? Jo, som Hawaiis öar. Hela ditt ansikte är naket och mjukt som Stilla oceanens böljande dyningar. Stort och öppet och nästan befriat från tankestress. Är då de spridda öarna i Söderhavet kanske som uppstickande tänder? Några på väg att döljas av den stigande havsnivån, drunknar i snålvattnet från den moderna människans girighet.

Jag har just läst ut Le Clézios senast tryckta bok i svensk översättning, Raga : att nalkas den osynliga kontinenten (2008). Här några citat från de sista sidorna:

"Samhällena på de stora kontinentalsocklarna har, trots sina 'uppenbarade' religioner och sina demokratiers så kallade allmängiltiga karaktär, vanskött sin uppgift och förnekat just de principer som de grundar sig på. Det har slaveriet, underkuvandet, koloniseringen och världskrigen lagt i dagen. /.../ De stora samhällenas misslyckande är sannolikt det största hotet i dagens värld."

" 'Havets spegel' som Joseph Conrad talade om, är öfolkens medvetande. Varken i grov sjö eller i lagunernas lugna vatten bevarar havet några individuella bilder. Det är den plats där allt kan uppebara sig, i varje ögonblick."

" De moderna staterna har försökt stänga in havets folk, precis som öknens nomader, i ett system av gränser. /... / När friheten på de ofantliga oceanerna har återställts, det vill säga det kommersiella, kulturella och politiska utbyte som alltför länge har legat nere, då börjar denna gamla kontinent, som var osynlig för att vi var blinda, att existera på nytt."