Kanon (kurs 1)

Läser E Dean Kolbas genomgång av den debatt kring 'litterär kanon' som tydligen pågått i nära 30 år nu. Frågan aktualiserades än mer av att min dotter, som nu går på gymnasiet, kom hem och visade mig sin kurs i litteraturhistoria. Min reflektion: 'Har ingenting förändrats på 30 år?

Eftersom man kanoniserar helgon, heligförklarar, trodde jag först att detsamma gällde för författarnas parnass, t ex Shakespeare, Jane Austen. Men ordet kommer från ett antikt grekiskt ord för linjal. De antika skulptörernas regler för de perfekta proportionerna för att avbilda hästar och människor.

NE säger: linjal, måttstock, rättesnöre. Texter eller dokument som anses normerande. Under senantiken upprättades listor över mönstergilla författare eller verk, som borde studeras som rättesnöre eller kanon för litterärt skapande. Ur detta bruk har en andra modern litteraturvetenskaplig betydelse av ordet uppkommit, nämligen det urval av litterära verk som vid en viss tid läses i skolor, är föremål för forskning, hålls aktuella genom nyutgåvor osv. Detta urval beror av tidens värderingar och antas prägla nya generationers normer och litterära uppfattning. Därför är sådan kanonbildning numera föremål för studium och debatt inom den s.k. receptionsforskningen och inom undervisningsväsendet, särskilt i USA

Kolbas redogör för USA, där han menar att påståendet att kanon bestäms av universitet och skolor, är en självbelåten missuppfattning. Kanon har existerat sedan antiken och universitet är senkomna nykomlingar.

Hur ser jag själv på kanon? Hur viktig är den för mig? Mitt 'medfödda' intresse för böcker var obegriplig för min familj, vilket påverkar mig än idag. Inte så att det hindrar mig från att läsa, men jag kan tvivla på att min önskan att läsa är viktig. Mitt första problem var mängden böcker som finns i världen ... eller på vårt biblioteket. Var skulle jag börja? Så jag började på A. Lästa allt som fanns där. Det tog mig två år att ta mig igenom A och halva B på vårt kommunbibliotek.

Jag minns lättlästa äventyrshistorier av Evelyn Anthony, liksom Allt går sönder av Chinua Achebe (1958) som jag senare förstått är en tidig milstolpe i den nya afrikanska romankonsten. En annan bok jag minns, mer för lay-outen än för texterna, var av Joseph Addison (och Richard Steel) som 1709-12 redigerade den engelska tidskriften Spectator. Så antagligen innehöll boken essäer ur tidningen, men som jag inte begrep speciellt mycket av då som 12-åring. Men det var häftigt att det var från 1700-talet. Historia har alltid fascinerat mig. Och några science-fiction av Isaac Asimov. Även om de inte alls berörde mig som novellerna av Ray Bradbury som fanns i veckotidningarna på den tiden.

Den här text-odyssén slutade ganska abrupt när jag hamnade hos Hjalmar Bergman. Först Blå blommor, (romantisk spleen från början av 1900-talet), varefter Hjalmar Bergman alltid ingått i min kanon, i synnerhet Markurells i Wadköping.

Att välja är ett evigt problem, inte minst i dagens bokflod, där alla böcker säljs med superlativer om 'Den roligaste' 'Mest spännande', 'Intressantaste', 'Prisbelönta' osv ... vilket ofta leder till besvikelser. Serien om Ramses påstods ha varit en stor framgång över hela världen, men inte uppskattade jag den.

Pristagare vid utmärkelser som t ex Nobelpriset, Augustpriset ... blir också ett sätt att välja, även om man själv inte håller med. Men en författare som fått Nobelpriset, har större chans att finnas nyutgiven än idag, åtminstone i engelsk upplaga, även om det är 100 år sedan hen fick priset.

Bra Böckers specialserie Bra Klassiker blev en inkörsport för mig. Först kom Leo Tolstojs Anna Karenina, inte speciellt upplyftande äktenskapsproblem. Dansken Herman Bangs Tine gick in i hjärtat och oerhört fascinerad blev jag av norrmannen Gustav Wieds Livets ondska och von Kleists Michael Kohlhaas (1811). Kan dock inte begripa att ingen Jane Austen dök upp under de år jag var med i den bokklubben.

Vilka böcker ger förlagen ut? Vilka böcker blir återutgivna? Har på senare år upptäckt förlaget Atlantis serie där de 'väljer ur världslitteraturen'. Den inleddes också i slutet av 1970-talet och behöll in på 1980-talet sina marmorerade omslag i blå-turkosa färger. Jag började samla dem när jag fann den på antikvariat. Många tidiga böcker var illustrerade, liksom en hel del av Bra Klassiker också.

Otroligt när det gäller Atlantis är att under 30 år av utgivning, har jag endast funnit TVÅ (2) titlar av kvinnliga författare. Ev. tre ifall Heliga Birgittas uppenbarelser ingår i serien ... minns inte. De andra två var en kvinna från 1100-talet (Anna Komnena) som berättar om sin far (!). Och en amerikansk novellförfattarinna, Flannery O'Connor.

Märkligt urval. Vem gör detta urval? O'Connor, Anna Komnena och Heliga Birgitta, men i övrigt vill ingen befatta sig med kvinnliga författare? Nordiska författare hade Atlantis en hel del av i början när utgivningen fick stöd av Nordiska rådet, vilket antagligen påverkade urvalet. Noveller tycks också ha prioriterats. Kanske en arvodesfråga? Möjligheten att beställa engelska böcker via nätet har i alla fall breddat min egen möjlighet att komma över böcker som tidigare var svåra att uppbringa.

VAD gör en bok intressant? Jane Austen har i mitt tycke en rad eviga kvaliteter - skickligt teatralt upplägg, frisk ironi, insiktsfull psykologi. Hennes böcker bygger nästan helt på dialog, så TV-serie- makare har närmast färdiga manus att tillgå, bara de har obegränsad sändningstid att tillgå. Har man bara utrymme för en långfilm, måste man korta, välja och vraka, vilket är svårare.

'Klassiker' har ofta tilltalande estetiska kvaliteter. Eller andra anledningar till att förlag vill satsa på återutgivning. Men min dröm om böcker är att de både är estetiskt tilltalande och beskriver min verklighet, något jag kan identifiera mig med. Min egen kanon handlar dock inte i första hand om de mest fantastiska ofelbara verken, utan romaner som är ett uttryck för sin egen tid, främst de senaste 300 åren. Jag som är historieintresserad, får genom dessa romaner en hjälp att titta in i människors själ och tankar.

Människor är alla så olika, med väldigt skiftade smak. Helt olika böcker tillfredsställer våra behov. Behoven förändras dessutom över tid, genom livet.