Alfred Nobel

Vem var Alfred Nobel? Varför instiftade en uppfinnare och kemist ett litteraturpris?


Nobelpriset har satt Sverige på världskartan, trots att Nobel själv sällan vistades i Sverige. Som 9 åring flyttade han med sin familj till S:t Petersburg, lärde sig flytande ryska, fick också lektioner i engelska, tyska och franska. Grunden för en kosmopolit. Gjorde studieresor, men återvände för att arbeta i faderns fabrik i S:t Petersburg, experimentera med nitroglycerin. Ekonomiska svårigheter fick familjen att återvända till Sverige. Nobel endast två år, 1863-1865. 1863 fick han sitt första patent, gm att bland nitroglycerin m svartkrut blev det kontrollerbart o kunde tändas med stubintråd. För det fick han sitt första patent 1863. Konstruerade sedan tändhatten, o inledde industriell framställning m hj a utländska lån. I en våldsam explosion i laboratoriet 1864, dog brodern Emil och fyra personer till. Men Alfred gav inte upp, utan bildade tillsammans med fadern Nitroglycerin AB för att möta efterfrågan.


Men Alfred Nobel var en tillbakadragen, komplex och gåtfull person, som tog sin andliga tillflykt till dikten. Ensam, med oförlöst kärlekslängtan. Filosofisk och kontemplativ humanist. Konstaterade han att där fanns 'såväl en känslans som en tankens filosofi'.


Tidigt i ungdomen fastnade han för de engelska romantikerna, med Shelley och Lord Byron som förebilder. Och började själv skriva blankvers på engelska. Mer sällan på svenska. Han skrev för att skingra tankarna när han kände sig ensam, var trött på affärer o plågad av intriger.

Ett fåtal dikter finns kvar och utgavs först 2006 i både sin ursprungliga engelska form, samt översatta till svenska av Nobelbibliotekarien Åke Erlandsson.


Alfred Nobel föredrog blankvers, ansåg att rim var ett mekaniskt arbete som främst skulle döja ett banalt idéinnehåll. Som melankolisk självlärd yngling med romantiska ideal. Livet skulle tas på lidelsefullt allvar. Alfred ägde många böcker, varav större delen skönlitteratur, varav en stor del engelska romantiker. Betydligt senare tog han del av svenska och skandinaviska diktare.


1865-1873 Bosatt i Hamburg, anlägger Alfred en fabrik och arbetar träget med att eliminera de stora riskerna med sprängmedlet, lät nitroglycerinet sugas upp av kiselgur o uppfann därmed dynamiten, ett effektivt men relativt riskfritt sprängmedel. Tillverkning startade också i Norge och kontakter inleddes även med USA. 1866–67 erhöll Nobel patent på dynamiten i en rad länder. På 1870-talet framställde han det smidigare och kraftigare spränggelatinet, och senare ballistit, ett rökfritt krut.

Dennq dynamisk period tvingas Nobel utveckla sitt affärssinne. Han åker runt i olika länder och demonstrera dynamitens effektivitet, för gruvindustri och tunnelbyggen, t ex Sankt Gotthardstunneln. Han blir snart ledare för ett världsimperium, med störst framgång i USA, trots en mängd patenttvister och illojal konkurrens. Storbritannien är motsträvigast, men får snart en fabrik. Liksom därpå Frankrike, Schweiz och Italien, och fler tillkom i Tyskland. Bolag och agenturer växer upp värld runt. Han jobbar på många idéer, tar ut 355 patent i olika länder, även om bara en mindre del gav något påtagligt resultat.

En hektisk tid, då alla litterära intressen måste skjutas åt sidan, av experiment, ekonomiska problem, städiga resor o det växande industriimperiet. Men gav aldrig helt upp tanken. Efter explosionsolyckor i Hamburg 1868, följda av negativa tidningsartiklar och hotande konkurs, känner han sig så trött och blågad av motgångarna, att han helst vill överge affärerna och drömmer om att byta bana och livnära sig på sin pennan.


1873 köpte Nobel ett hus i Paris, nära Bois de Boulogne, och inrättar sig ett laboratorium. 1888 beviljas han patent på sitt röksvaga krut, ballistiten, men tyngd av intriger, patenttvister och ständiga konflikter med franska myndigheter gör att han 1890 flyttade till San Remo i Italien. Och tre år senare köpte han Bofors kanonverkstad och inrättade en bostad åt sig på Björkborns herrgård. Kanontillverkningen skulle fortsätta, framställningen av stål förbättras och nya experiment med ballistit (nobelkrut) genomföras. Nya fabriker anlades och nya tekniska metoder infördes. Förnyelseprocessen var i full gång vid Nobels död 1896, ensam med sin betjänt, i San Remo.


Litteraturen övergav han dock aldrig. Han bodde nära Victor Hugo som blev en personlig vän. Han gifte sig aldrig men träffade 1875 Bertha von Suttner, österrikiska som blev hans litterära förtrogna. De träffades och brevväxlade av och till under 20 år. Mars 1896 skriver han till henne på franska, att sjukdom hindrat honom från att ägna sig åt något mer seriöst, i stället har han skrivit på en tragedi.

Nobel listade 1895 sina vetenskapliga och litterära projekt, varav 14 litterära titlar, inkl utkast till romaner, dramer, och främst lyrik. Alltså ännu sent i livet.


Ragnar Sohlman var anställd hos Alfred Nobel, och den han litade mest på. Så pass att han stipulerade honom som testamentsexekutator. Vilket kom som en fullständigt överraskning för Sohlman själv. Ingen lätt uppgift. Han har återberättat hela förloppet som tog ca fyra år, i sin bok Ett testamente : hur Alfred Nobels dröm blev verklighet. Återutgiven i facsimil för ett par år sedan.

Stor del av tiden ägnades åt att resa Europa runt för att frakta hem värdepapper och andra tillgångar till Sverige och sälja egendom. Klurigast var det att undkomma de franska myndigheternas krav på arvsskatt, vilket krävde domstolsutlåtande som styrkte att hans hemort var Bofors i Värmland (en sanning med modifikation) och inte Paris.


Enligt testamentet skulle förmögenheten, förutom vissa legat till släktingar och nära vänner, användas till prisbelöningar inom vetenskap, litteratur och fredsarbete. Inte minst fredsarbete låg honom varmt om hjärtat. Krig, inte minst amerikanska inbördeskriget, berörde honom mycket illa. Han önskade inte bli ihågkommen för den krigiska aspekten av dynamit. Inspirerad inte minst av Bertha von Suttner ville han inrätta en europeisk fredstribunal.

Hans politiska hållning var radikal och pacifistisk. Han ansåg att ärvda förmögenheter bara var en olycka som medverkade till att försoffa människor. Släkten som snuvades på det enorma arvet protesterade till en början. Även de akademier som utsetts till valmyndigheter att kora pristagarna, ställde sig till en början frågande. Många frågade sig, inklusive kungen, varför priset inte skulle stanna inom Sveriges gränser? Eller varför fredspriset måste delas ut i Norge?

Men Sverige och Norge hängde då fortfarande ihop i en Union, och Norge var trots allt yngre och radikalare och därför antagligen enligt Nobel mest lämpade att välja pristagare på den kanten.
Testamentet säger att priset skall utdelas till 'Någon som har gagnat mänskligheten'.
Alfred Nobel var helt klart en intelligent och framsynt man som funderat länge på sin idé.
Även om ibland 'fel person' får priset så kan vi inte skylla Nobel för det.

Beskrivningen apropå Litteraturpriset är något luddig.
"Den som inom litteraturen producerat det utmärktaste i idealisk riktning."
Nobel beundrade Shelley och hans idealism. Shelley som var gift med Mary Wollstonecraft, hon som skrev både Frankensteins monster och Mänskliga rättigheter för kvinnor. De var barn av Franska Revolutionen. En tid som drömde om jämlikhet. Jag kan inte tolka det annorlunda än att Nobel såg det idealiska som en riktning mot jämlikhet mellan människor, när det gällde så väl samhällsklasser, raser och kön.
Pengar skulle inte ärvas. Pengar skulle man förtjäna. T ex genom att göra något som gagnade mänskligheten. För den som arbetar på att gagna mänskligheten förhoppningsvis fortsätter att använda det han får till att gagna mänskligheten.
De fem första nobelprisen utdelades 10 december 1901.
Alfred Nobel lär ha varit en superidealist, som trodde på et sköna, rätta och sanna. Men samtidgit en misantrop - om än ytterst välvillig sådan - som dock kunde kritisera sin samtid påfallande hårt.
'Jag är inte släkt med andra än dem, jag tycker om'.