Ordens makt & maktens ord (1992)

Mitt intresse för Elsie Johansson ledde till att jag på antikvariat även inhandlat hennes enda (vad jag vet) icke-litterära verk, ett projektarbete hon fick av Landstinget - att studera det offentliga språket: Ordens makt och maktens ord.

Puh, vilken mening, i sanning värdigt kanslispråk! :D
I alla fall läste jag ut den igår. En härlig liten skrift, det tråkiga ämnet till trots. Elsie Johansson är jordnära poet, vad än hon skriver.

Målbeskrivning: "Författare får i uppdrag att titta närmare på det språk som politiker och tjänstemän använder i tal och skrift. Är det alltid begripligt? Eller är språkbruket ibland ett hinder för den insyn en demokrati kräver?"

Skam, ett tema i Glasfåglarna, hänger samman med den rädsla ens egen okunskap skapar. Skam är mycket farligt, poängterar Elsie Johansson, den trycker ihop. Får man nån att skämmas har man genast övertaget. Att fråga blir då som att blottställa sig själv. Prestationssamhälle jämställer okunskap med skam.

s. 73: "...att 'prata fint' är ju en farlig fälla för underklassens barn. Att svänga sig med ord som inte riktigt hör dit, man kanske inte ens till fullo förstår själv.

Valtalande politiker är oftast mycket folkliga, lättbegripliga. Säkert något de utbildats till för att vinna röster. Men sinsemellan kan de svänga sig med de mest obegripliga ordvändningar. Elsie Johansson ställer sig frågan: "Förändrar människan politiken, eller är det politiken som förändrar människan. Att svika sitt språk kan vara en början till att svika sig själv."

s.110: "Språket är människan och människan är språket ... Osäkerhet, prestige, uppbyggnadsarbetet av det egna jaget - allt finns i språket."

Språk åtskiljer, markerar överlägsenhet. Tjänstemannen, skrivbordsmänniskan, såg man upp till i Elsies hem och barndom. Hennes pappa, arbetare, var belåten när yngsta dottern blev posttjänsteman. Begreppet Tjänsteman står i motsats till Arbetare. Elsie noterar dock vad som händer när man säger Tjänstekvinna. Hon ställs under arbetaren.

Kanslisvenska markerar överlägsenhet. I språket ligger makt, både som vägen till sann demokrati och förmågan att förtrycka. Språk kan både markerar gränser och bygga broar. Offentliga förvaltningar har informationsplikt. Men ofta glöms det bort att det viktiga för kommunikation är återkoppling - gensvar - feedback. Att anlita yrkeskunnandet hos Landstingets Informationsavdelning är frivilligt .... alltså verkar det inte bli av så ofta. Annonser och skrivelser utformas på eget bevåg. Ibland riskerar strävan efter det lättsamma och naturliga att halka ner i respektlöshet, ett förmynderi som klappar oss på axeln.

Elsie Johansson gläds åt att hennes landsting inrättat en patientombudsman. Vid en intervju med denna kvinna, säger hon att oftast är just språket den direkta anledningen till att man vänder sig till en patient-ombudsman. Obegripliga eller sårande ord har lett till missförstånd. Det mesta skulle kunna lösas om människor kunde tala enkelt och rakt med varann.

Just det som Elsie Johansson är så bra på - att få fram sådan djup intimitet och poesi, likaväl som smärta och medkänsla, med så enkla medel, iakttagelser, ord.

Att behandla alla lika är ett självklart gott uppsåt hos de flesta. "Det är bara det att i praktiken fungerar det inte så, det gör det aldrig och ingenstans." (s 105)

Elsie Johansson ber en kanslichef, som är jurist, definiera Tjänsteman. Han tvekar först, men kommer fram till att det måste handla om kollektivavtal, vilken organisation man tillhör (LO, TCO, SACO). Elsie är glad att han inte ser språket som den gränsdragning det alltför ofta är.

s. 112: "Människan är människa och bär sitt eget ansvar. Det jag talar om är ömsesidig respekt, inlevelseförmåga och en nödvändig balans... Ju mer man kan och har fått lära sig, desto mer ökar kraven man bör ställa på sig själv. En violinist med långa års träning till stor skicklighet misshandlar väl knappast sitt dyra instrument? I stor ödmjukhet gör han allt han kan, för att den rena och klara tonena ska nå fram."

Kan det sammanfattas bättre?