Mera myter

Nästa bok i mytserien blev Drömguden : myten om Angus, av Alexander McCall Smith. Angus är den keltiska mytologins mest ogripbara gud, kärlekens, drömmens, ... står det.

Och nog är den ogripbar allt. Boken blev för mig en stor besvikelse. Okoncentrerat språk. Om jag anstränger mig till det yttersta kan jag tolka det som att drömmar oftast är virriga och upplevs som okoncentrerade. Är det det McCall Smith's medvetna konstnärliga mål? Betvivlar det dock.

Borde väl inte ha väntat mig mer. Läste en av böckerna om Damernas detektivbyrå och gäspade mig igenom den. Stämmer det att han är pensionerad domare? Förstår i så fall att hans huvud är fullt av funderingar kring brott och moral, på något sätt en tro på det goda inom oss vanliga gräsrötter. Och jag är helt klart tacksam för att slippa blodigt våldsamma historier.

Men språkliga ambitioner kan jag inte hitta. Och det är viktigt för mig att språket är klart, och målsättningen likaså, om än inte nödvändigtvis poetiskt. Har hört att filosofiska söndagsklubben ger mer ... filosofiskt? Men jag avstår hellre. Trots att jag tycker om Skottland.

Om jag söker en känsla för södra Afrika, då läser jag hellre Doris Lessings böcker därifrån. Även hon har ju förstahandsinformation.

Måste dock säga att jag älskar omslaget till Drömguden, den lila och murriga tonen på det mycket vaga molnhöljda eller skummande vatten ... eller vad det nu ska föreställa. Jag älskar färgen och förväntningarna det väcker. Synd att det inte infrias.

Sveriges bidrag har dock ett fruktansvärt omslag. Bloddrypande, som en billig deckar från 40-50-talet. Är det så de vill vinna en publik som uteblivit med minimal marknadsföring?

Klas Östergrens Orkanpartyt. Började på den härom dagen. Har ännu inte fått något grepp om den. Den knubbigaste boken (399 s.) hittills i serien. Och eftersom jag läser annat parallellt så kommer det ta ett tag innan jag tagit mig igenom den. Jag läser ett stycke varje kväll strax innan insomnandet. Och jag har kommit i säng så sent på sista tiden, så det blir inga långa stycken.

Men vad är det för myt Östergren behandlar? Undergångsstämningar. Ragnarök? Finns en referens på webbsidan som talar om ett berömt kväde ur Eddan ... En myt om en myt, har jag läst någon annan stans. Hur då? undrar jag .... får väl se vad det lider.