Rudolf Eucken, 1846-1926, tysk filosof vars 'etiska idealism vände sig mot intellektualismen i den lärda filosofin och mot den skenkultur som är bunden till den tekniska utvecklingen', står det i NE. Han pläderade för etiskt förankrat själsliv och ett globalt andligt samarbete mellan folken.
Vilket låter intressant i mina öron, som fröet till tankar som växer än idag, som vill bryta med den dualistiskt själlösa världsbild som växte fram ur den vetenskapliga revolutionens mekaniska världsbild. Existensen av en faktisk andlig verklighet. Jag hittade en bok av en av Euckens elever, W Tudor Jones, skriven 1912, som tolkar Euckens filosofi. Det handlar om Religionens betydelse och Kristendomens kärleksbudskap som det främsta i sitt slag.
Ordval och begreppsbild känns naturligtvis förlegad. Varför sätta just kristendomen på piedestal? Jag tolkar dock texten som en plädering för andlighetens betydelse för att livet ska upplevas som meningsfullt. Inte Kyrkans dogmer, utan en öppen andlighet.
Eucken lär ha varit en mycket inspirerande lärare. Alla elever kände hans stöd. Jag associerar hans efternamn till begreppet Ekumenik = kyrkliga enhetssträvanden. Precis det samarbete över gränserna som han förespråkade.
Fick Eucken Nobelpris för att hans tankar tycktes stämma med begreppet 'idealisk'? Idealism? Eller hade Strindberg rätt när han sa att Akademien var full av präster?
Akademiens motivering talar om "sanningssökande allvar, den genomträngande tankekraft och vidsynthet, den värme och styrka" när Eucken "utvecklat en ideal världsåskådning".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar